Synonym till Gud i nordisk mytologi

Så kan Gud i nordisk mytologi användas i en mening

• - Tror du inte på Gud, Tomas ?
• Ingen menniska, det tror jag nu, men kanske Gud vill förbarma sig !
• - Finns då intet, utbrister hon, som kan ge livet fägring, sedan ni har tagit ifrån mig Gud och odödlighet ?
• Han skulle ock, vid Gud !
• Ha !-o min Gud-min Gud !
• För henne hade han varit Gud.
• På banden ber en man till Gud om att judarna ska utrotas.
• - Vem vet om inte Gud nu till sist vill hjälpa oss ?
• Nej, vid Gud jag det menade !
• - Å, for Ingmar ut, det är inte Gud.
• - Gud, förlåt mig att jag har syndat...
• Jag insåg att du skulle bli olyck­lig, och hvad jag led vet endast Gud.
• O Gud !
• Hon gick dit upp, lyfte hans mot bröstet sjunkna huvud, såg det lyckliga uttrycket i den dödes anletsdrag och tackade Gud.
• A Gud !
• Han sade " min Gud ", som om han nyss haft ett möte med honom borta på vägen.
• När Gud nu blickade ned på jorden, kunde verkligen hans öga urskilja Angela, som strövade omkring här under träden ?
• " Var han är, det vet nu Gud.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet